Vinster i byggbranschen

Sveriges ekonomiska system bygger i grunden på fri konkurrens och fri prisbildning, dvs. företagen får tillverka (inom lagens råmärken) vad de vill och sätta vilka priser de vill på sina produkter och tjänster.

Företagen kan sedan ha olika grader av framgång. För ett företag är vinsten ett av de viktigaste måtten på hur framgångsrikt det är och själva definitionen av ett företag i lagboken är att det är en verksamhet som syftar till att skapa vinst. Alla företag måste gå med vinst, åtminstone på sikt, eftersom alternativet, ständig förlust, betyder nedläggning.

I ovanstående diagram är vinstmarginalen definierat som årets resultat dividerat med företagets totala omsättning.

Beräkningen av vinstmarginaler inom byggindustrin visar på att marginalerna generellt är lägre än för det övriga näringslivet. På en övergripande nivå (tvåsiffrig SNI) är det framförallt anläggningssektorn som särskiljer sig från det totala näringslivet och från de övriga verksamhetsområden inom byggindustrin. Avvikelsen är tyvärr, från ett företagarperspektiv, i en negativ bemärkelse. Vinstmarginalerna i anläggningssektorn är avsevärt lägre. Detta torde, enligt ekonomisk teori, innebära att få nya företag startas i sektorn eftersom vinsterna är små och konkurrensen är hård.

Bilden är dock komplex eftersom stora företag såsom SVEVIA och Infranord ingår i SNI 42. Dessa var tidigare statliga myndigheter och har haft en verksamhet som kunnat gå med förlust eftersom de finansierades med skattemedel. Samtidigt är anläggningssektorn den del inom byggindustrin som tidigt utsattes för internationell konkurrens och genom detta en stark pris & lönsamhetspress (vilket varit positivt för samhällsekonomin).