Gästkrönika: En väl bevarad hemlighet
Publicerad:
Många som jobbar i järnvägsbranschen älskar sitt jobb. Det är faktiskt inte ovanligt att medarbetare är mer lojala mot själva järnvägen och att tågen ska rulla än mot sin arbetsgivare. Även om jag är VD för ett stort järnvägsföretag så tycker jag detta är helt i sin ordning. Vår viktigaste uppgift är att bidra till samhällsnytta och punktlig tågtrafik.
Min järnvägskarriär började som bantekniker på 80-talet i väntan på att göra militärtjänsten. Första gången jag klev ut i ett järnvägsspår var jag 19 år och slogs av hur komplex och spännande järnvägen var, med sin puls och en verksamhet som aldrig stannade. Sedan dess har jag inte släppt intresset för den här världen av el, signaler, spår och all den teknik som hör till.
Om järnvägsanställdas yrkesstolthet är stark så är vårt arbete desto mindre känt för omvärlden. Själv hade jag nog aldrig hittat mitt drömjobb om det inte vore för mormors berättelser om hur hennes pappa slet vid bygget av Inlandsbanan och en svärfar som jobbat med järnvägen i hela sitt liv. Ibland när jag berättar för någon oinvigd att jag arbetar med järnvägsfrågor så undrar personen om jag jobbar med tåg, på SJ. Stundtals har jag sett hur ljuset liksom släcks i blicken på lyssnaren, som desperat börjar famla sig fram i okunskapens mörker. Järnväg? Vad pratar han om?
Jag tror inte okunskapen innebär att människor tycker järnvägen är oviktig – tvärtom tror jag den är både viktig och självklar för många. Infrastrukturen ska fungera och tågen ska rulla. Att järnvägsvärlden är höljd i dunkel beror nog snarare på att vi i branschen har vårdat vår hemlighet alldeles för ömt; vi har varit för dåliga på att berätta om vad vi gör.
De gånger järnvägen hamnar i rampljuset är när något går fel, eller tågen inte går i tid. Detta är också helt i sin ordning, för infrastrukturen ska fungera och tågen ska rulla vilket de inte alltid gör. Tågtrafiken idag är ungefär lika punktlig som för 25 år sedan, men nu är det dubbelt så många som åker och därför fler som drabbas när något går fel. Spåren är slitna och underhållet behöver komma ikapp för att järnvägen inte ska tappa sina trogna resenärer. Problemet har uppmärksammats av flera regeringar och de senaste åren har därför anslagen till järnvägen ökat rejält. Detta är självklart väldigt positivt, men har lett till att järnvägsbranschen nu kämpar för att hitta kompetens till alla planerade upprustningar.
Det finns så många argument för att satsa på järnvägen. Karriärmässigt för att här finns jobb och möjligheter till utveckling under en oöverskådlig tid framöver. Transportmässigt eftersom spårsystemen är nyckeln till en fungerande framtid och kittet i vår hållbara samhällsutveckling. För mig och mina branschkollegor gäller därför att berätta om glädjen med att vara en del av järnvägsvärlden. För vi behöver bli väldigt många fler.
Robert Röder, vd Strukton Rail