Långa flyttkedjor skapar positiva effekter för alla
Stockholm behöver jobba för en mer rörlig bostadsmarknad. Särskilt viktigt är det att underlätta för unga som ska ta sig in på marknaden och äldre som behöver fler och bättre alternativ än att tvingas bo kvar i för stora bostäder på ålderns höst.
Publicerad:
Maria Pleiborn, demograf och bostadsmarknadsexpert på WSP, pekar ut äldres bostadssituation som en lösning på problemen med Stockholms bostadsmarknad. Hon menar att nyckeln till större rörlighet är att äldre som bor för stort och inte vill bo så ska ha bra alternativ att flytta till. Dessutom anser hon att reavinstskatten borde förändras så att den inte hindrar pensionärer att byta till ett mindre boende.
– När det skapas projekt som är attraktiva för äldre, gärna i närheten av där de bor i dag och nära ett lokalt centrum med bra service, skapas långa flyttkedjor med positiva effekter för hela marknaden, säger Maria Pleiborn.
Långa flyttkedjor innebär att ändamålsenliga boenden blir lediga för nya grupper: om de äldre flyttar från villorna kan barnfamiljer flytta in i dessa. Familjernas urvuxna lägenheter blir då lediga för mindre hushåll som i sin tur lämnar ännu mindre lägenheter som kan vara lämpliga för ensamhushåll och förstagångsköpare. Ett dåligt utnyttjat bostadsbestånd får konsekvenser för såväl arbetsmarknaden som den regionala tillväxten och de individer som inte har möjlighet att bo
i enlighet med sin livsfas.
Kritisk till byggmålen
Maria Pleiborn är mycket kritisk till byggmålen, eftersom de baseras på att det befintliga bostadsbeståndet inte utnyttjas maximalt. Hon menar att fokus istället borde ligga på att stimulera flyttningar och att både politiker och byggföretag behöver göra sina hemläxor för att bostadsmarknaden ska fungera bättre.
– De senaste tio åren har vi haft en byggpolitik, men ingen bostadspolitik. Politikerna har koncentrerat sig på att få ut många bostäder på marknaden, men inte brytt sig lika mycket om vilka typer av bostäder som produceras. Byggföretagen behöver göra bättre målgruppsanalyser för att förstå vilka de bygger för, säger Maria Pleiborn.
För mycket av samma
Resultatet av nämnda brister blir homogena områden avseende såväl estetik som population. Dyra markpriser gör att det byggs så tätt att det inte ens finns plats för förskolor och skolor. Vem vill bo så? frågar sig Maria Pleiborn.
– Det är viktigt att förstå platsen man bygger på, vilka lokala kvaliteter som finns där och vilka människor som skulle uppskatta dessa kvaliteter. När vi inte planerar för grundläggande funktioner bygger vi inte samhällen, då trycker vi bara ut bostäder, konstaterar hon.
Eniga om problembilden
En bostadspolitik som är mer integrerad i övriga politiska områden skulle få en rad positiva effekter, bland annat fler seniorbostäder med mer sociala ytor som stimulerar flyttkedjor och samtidigt motverkar den ensamhet äldre kan uppleva i dag.. Dessutom pekar Maria Pleiborn på att finansiella beslut som inte tar hänsyn till människors möjligheter att köpa sin bostad riskerar att förvärra situationen på marknaden ytterligare. Hon tar det senaste amorteringskravet kopplat till inkomst som exempel och pekar på att det slog hårt mot framför allt ungas möjligheter att ta sig in på bostadsmarknaden.
– Vi är många som arbetar med de här frågorna och vi är ganska eniga om problembilden: det krävs kompetens, kapital, kötid och kontakter för att klara sig på Stockholms bostadsmarknad och eftersom alla inte har dessa resurser riskerar vissa grupper att hamna utanför.
text: Nicole Kling
Intervjun med Maria Pleiborn finns även publicerad i Stockholms Byggmästareförenings tidning Byggbiz 5/2018.
20 NOV 2018BOSTADBYGGBIZ