Gästkrönika: Frustrerade bostadsköpare fast i små föreningar

Publicerad:

I mitt jobb har jag nöjet att ha daglig kontakt med fastighetsmäklare över hela landet. Genom sin närhet till bostadskonsumenterna märker de snabbare än någon annan om marknaden svänger, hur köpare och säljare beter sig, och inte minst vilka utmaningar och svårigheter konsumenterna möter på en tyvärr allt annat än välfungerande bostadsmarknad.

Sedan jag började på Mäklarsamfundet är det en sådan svårighet som återkommer gång på gång i samtal med medlemmar. Det handlar om möjligheten att finansiera bostadsköp i små bostadsrättsföreningar. Idag är nämligen i princip alla banker mycket restriktiva med kreditgivning för köp i små föreningar.

Den köpare som idag vill låna för att köpa en bostad i en förening med färre än tio lägenheter kommer med stor sannolikhet att få nej från banken. Enligt uppgift från våra medlemmar tar vissa banker inte ens upp ansökan för bedömning om det gäller en bostadsrätt i en liten förening. Många är de, som med hjälp av banklån en gång kunnat köpa en bostad i en liten förening. Samma personer som idag har svårt att sälja sin bostad och förändra sin boendesituation eftersom banken strypt finansieringen för spekulanterna. Varför?

Standardsvaret är att det handlar om riskexponering. Med färre medlemmar bär varje enskild medlem en större del av den ekonomiska risken. Men, saken är inte riktigt så svartvit som bankerna envist hävdar. Medlemmar i små föreningar har ett lika långsiktigt perspektiv på sitt boende som de i större föreningar. De är mer engagerade i föreningens stora och små frågor. Förutsättningar för transparens och inflytande är större. Dessutom tyder mycket på att stora föreningar är exponerade för mer risk. Härvan med ekonomisk brottslighet runt bostadsrättsföreningen Ida i Malmö, en av Sveriges största föreningar, är ett talande exempel.

Riskhänsyn är naturligtvis en hörnsten i ansvarsfull kreditgivning. Men, borde inte det ansvaret också omfatta konsekventa och tydliga spelregler för bolånetagaren? Eller ska bolånetagaren behöva oroa sig för att förutsättningarna kan förändras över en natt? Det minsta som borde kunna krävas i sammanhanget är att banken lämnar sitt teoribundna modelltänkande och istället bedömer varje enskild ansökan utifrån föreningens och låntagarens specifika förutsättningar. Med tanke på miljardvinsterna som bolåneaffären genererar vore det klädsamt. De verkar ju trots allt i en förtroendebransch, och förtroende tar som bekant lång tid att bygga upp men går snabbt att rasera.

Björn Wellhagen, VD Mäklarsamfundet.