”Slöseri på kompetens om vi inte är mer inkluderande”

Hur gör vi för att få samhällsbyggnadssektorn att bli mer attraktiv? I pilotprojektet #inkluderandearbetsliv ska skola och företag genomgå en process för att uppnå beteende- och attitydförändring för att skapa ett mer inkluderande arbetsliv och en attraktivare byggbransch.

Publicerad:

Förändringsagenterna på Distra Gymnasium.

Efter flera workshops och sammansättning av en arbetsgrupp under #sistaspikenikistan föddes pilotprojektet #inkluderandearbetsliv som idag drivs av BYN Stockholm Gotland. Arbetsgruppen såg många synergier mellan skola och arbetsliv så Distra Gymnasium och Segerberggruppen tillfrågades att ingå i pilotprojektet. Tillsammans med Behaviour Design Group, som arbetar med beteendebaserad arbets- och organisationspsykologi, har projektet nu påbörjats.

På Distra Gymnasium har projektet pågått under hela våren. Förändringsagenter, som ska driva arbetet framåt i klasserna, har utsetts och en uppstartsworkshop hanns med IRL innan distansundervisningen för skolan påbörjades vilket innebar att också projektet blev digitalt. Under våren har förändringsagenterna coachats av organisationspsykologer och fokusområden i respektive klass har drivits.

Vi har över onlineverktyget Zoom träffat eleverna Veljko Antic, Pellina Öberg, Dante Deltér, Maritza Lindh, Maya Elvefors Wallin, Nasir Salehi och Mohammad Ali Rezaie samt lärarna Zakaria Awad, Andreas Deimert, Didar Valeyev, Asma Adem, Daniel Bennet, och Jonas Näslund för att höra hur de känner en bit in i projektet.

Varför vill du vara förändringsagent?

Jonas: Jag har jobbat i över 20 år i byggbranschen och det här behövs verkligen då klimatet länge varit machokultur och det måste vi ändra på. Alla ska känna sig välkomna och det här är en bra start.
Dante: Det känns kul att få vara med och försöka bidra till förändring.
Mohammad: Det är roligt att vara med och driva det här, att göra något positivt både för skolan och för mig själv. Det är min framtid men också branschens. Det är viktigt att vara snäll och respektera varandra.
Pellina: Jag är främst med för jag vill göra någon förändring för kvinnor i branschen. Att redan nu på gymnasiet vara med och jobba för det.
Didar: Jag vill vara en del i att utveckla framtidens byggnadsarbetare och branschen i stort.
Daniel: Jag vill vara förändringsagent för jag tycker förändring är viktigt. Dessutom vet jag hur det är ute på arbetsplatserna, bland annat hur tjejer och nyanlända har det, vilket kan vara en tuff arbetsmiljö. Det är därför jag vill vara delaktig och förändra.

Hur känns det så här långt?

Pellina: Det känns bra, även om det underlättat om vi hade varit på plats i skolan tycker jag att vi har gjort det absolut bästa av situationen och vi märker att det går framåt. I början av projektet kändes det lite trögt men nu känns det som att vi börjar se målet och nå en förändring.
Asma: Jag har positiva känslor kring projektet och jag upplever att det blivit en perfekt blandning av personer med olika bagage och bakgrunder som leder till att vi har fler perspektiv och vi kan fylla ut varandras tomrum. Vi kompletterar varandra väldigt bra och ingens perspektiv missas. Vi har fått sådan fin positiv respons från både kollegor och elever, så bara det är peppande och får en att vilja fortsätta, plus att vi redan nu sett att det skett en förändring.
Andreas: Det börjar hända någonting nu. Alla är barn i början och projektet är bara i starten, men redan nu har vi märkt på både oss lärare och elever att tankesätt ändrats och hur mycket det betyder.
Maritza: Jag tycker det har gått bra. Folk börjar ta hänsyn till varandra mycket mer och bry sig om allas mående. Det är en bättre arbetsmiljö.

Hur tror du att du kan påverka andra i din roll som förändringsagent?  

Veljko: Alla elever vill inte alltid lyssna på vad lärarna har att säga, men om jag som elev säger till en annan elev kan det vara lättare för denne åt sig av budskapet.
Daniel: Jag försöker vara ett föredöme och pusha framåt, att hela tiden påminna om det här då det lätt annars glöms bort. Någonstans har jag förhoppningsvis ett förtroende, att eleverna ser upp till mig lite grann som både lärare och yrkesman.
Pellina: Jag tror att vi som elever har en jättebra chans att föregå med gott exempel. Vi kan påverka mycket och jag upplever redan att flera andra tar efter genom att till exempel ge komplimanger och komma med bra feedback. Det är kul att se att det kommer från det arbetet vi gör.
Zakaria: Jag tror jag kan påverka genom att jag vågar ta i frågor som är obekväma, frågor som jag brinner för som jämlikhet, rasism, normer och fördomar.

Hur har andra elever/lärare tagit emot projektet? Har du sett någon förändring?

Nasir: När vi hade första uppstartsworkshopen med alla eleverna upplevde jag att vissa inte tog det på allvar, men sedan hakade de på och idag upplever jag att vi alla peppar varandra till förändring.
Veljko: Jag tycker att alla uppför sig på ett bättre sätt och uppmuntrar varandra istället för att ge massa dumma kommentarer. Vi har kommit en bit och det känns bra, det är varit skönt att både ge och få komplimanger.
Maritza: Det känns som att fler börjat visa att de bryr sig. När vi sitter i smågrupper i Zoom frågar elever som jag inte brukar prata med hur jag mår och visar omtanke.
Mohammad: Lärarna har varit väldigt bra i att driva projektet framåt och jag ser att eleverna respekterar varandra mer. Det är en positiv utveckling framåt.

Varför är det viktigt med ett inkluderande arbetsliv? 

Maya: Ingen ska någonsin behöva känna att den inte passar in eller att den behöver ändra på sig. Man ska få söka vad man vill och jobba med det man vill. Det måste vara en bransch för alla.
Andreas: Det första jag tänker på är att branschen inte har det bästa ryktet, men jag försöker peppa eleverna till att vi är mer moderna och jämställda idag än tidigare. Jag har stor tilltro till ungdomen, jag tycker de är smarta och väl medvetna om vikten att dra nytta av varandras olikheter. Vi behöver allas kompetenser för att inte gå miste om något.
Pellina: Jag är med i projektet för kvinnors skull. Det ska vara en självklarhet att jag som tjej kommer till en arbetsplats och känner att jag ges samma möjligheter som de andra. Jag ska till exempel ha någonstans att byta om på och att slippa höra att jag inte orkar bära tungt på grund av att jag är tjej. Det är viktigt med en jämställd bransch.
Jonas: Detta arbete är så otroligt viktigt för tyvärr är det inte bara de äldre inom branschen som har en sned syn på sexuell läggning, kön, etnicitet och så vidare. Kan vi vara de små ringarna i vattnet är vi väldigt glada för det. Vi måste börja någonstans.
Didar: Samhället utvecklas framåt och byggbranschen är en stor del av det. Det är år 2020 nu, vi kan inte ha samma värderingar som vi hade på 50-talet. I framtiden tror jag att vi kommer ha kloka och moderna byggnadsarbetare med sunda värderingar.
Maritza: Det är mycket machokultur, inte bara i skolan utan i hela branschen. Vi måste bli mer jämställda och inkluderande. Alla ska känna att de passar in.
Zakaria: Vill vi ha arbetsplatser som är fria från fördomar och rasism är detta arbete jätteviktigt. En gladare arbetsplats där alla är lika värda oavsett kön, etnicitet och religion där fokus ligger på uppdraget och kvaliteten.
Asma: Det är slöseri på kompetens om vi inte är mer inkluderande. Samhället generellt förändras mer och mer och våra olikheter blir fler och fler. Därför är det viktigt att vi kan komma bra överens och respektera varandra.

Nästa steg

Nu förtjänar de tappra förändringsagenterna ett långt sommarlov och till hösten fortsätter de arbetet för ett mer #inkluderandearbetsliv. Segerberggruppen kommer efter sommaren starta upp projektet och förändringsagenterna från skola och företag kommer träffas för nätverkande och erfarenhetsutbyte.

Vi hoppas kunna inspirera fler skolor och medlemsföretag att genomföra samma process. Det är viktigt att vi tillsammans skapar en inkluderande och attraktiv samhällsbyggnadssektor dit fler vill söka sig och stanna kvar. Vi ska vara en bransch för alla!